Om någon ringer mig är det oftast inte bara för att säga hej, utan för att de har ett tekniskt problem med en robot. Mitt team och jag är de som försöker att lösa problemen på distans för att få igång roboten igen. Det kan kräva en hel del research. Jag försöker alltid att sätta mig in i vad det är som personen i andra änden av luren upplever, samtidigt som jag har i åtanke hur maskinen ska fungera. Trots all den mjukvara som ABB utvecklar idag med syftet att underlätta felsökning, måste vi ändå kunna alla våra robotar väl – och vi har tillverkat dem sedan 1972! Med de nya modellerna kan vi stöta på helt nya typer av problem. Så på sätt och vis jobbar vi i teknikens framkant. Vi tar emot feedback från kunderna och löser sedan problemen genom ett nära samarbete med fabrikerna. 

Vi erbjuder teknisk support dygnet runt, alla dagar om året. Mitt team och jag pratar i princip robotar hela tiden! En gång, under en presentation för några kollegor som inte lägger ner i närheten av så mycket tid på robotar som vi gör, sa jag: “När roboten gör så här, så känner den att den har en ”over-torque” och därför larmar den“ och ”roboten rör sig så här för att den tänker så här”. Då utbrast mina kollegor: ”Hur kan du säga att en robot tänker och känner? Den är inte en människa, den är en maskin!” Jag kunde inte låta bli att skratta. När man jobbar så mycket med robotar som vi gör så lär man sig att varje robot har ett syfte. Det är vårt jobb att kunna robotarna utan och innan – och på något märkligt vis, känns det som om vi börjar förstå dem.